Tarmmikrobiomets roll vid åldersrelaterad makuladegeneration

åldersrelaterad makuladegenerationbakteriefria mössKomplementfaktor Hkoroidal neovaskulariseringkost och mikrobiota

Tarmmikrobiomets roll vid åldersrelaterad makuladegeneration

Varför detta är viktigt för din tarmhälsa

AMD är en av de främsta orsakerna till blindhet i världen och drabbar cirka 196 miljoner människor globalt, med en prevalens som beräknas nå 288 miljoner år 2040. Våt (neovaskulär) AMD är visserligen mindre vanlig än torr AMD, men står för 90 % av den synförlust som beror på AMD. Förståelsen av den framväxande ”tarm-näthinne-axeln” – hur sammansättningen av tarmmikrobiomet påverkar inflammation i näthinnan och koroidal neovaskularisering (CNV) – öppnar nya vägar för behandlingsstrategier utöver dagens behandlingar, särskilt eftersom sjukdomsmekanismerna fortfarande inte är fullt ut förstådda.

Sammanfattning

I denna översiktsartikel granskas prekliniska och kliniska rön som kopplar dysbios i tarmmikrobiomet till patogenesen av AMD. Med hjälp av bakteriefria (GF) och gnotobiotiska musmodeller har författarnas laboratorium och andra forskargrupper visat att frånvaron av tarmmikrobiota förändrar transkriptomen i koroid och näthinna, påverkar angiogenes- och inflammationsvägarna samt reglerar svårighetsgraden hos CNV-lesioner. Kost (fettrik, med högt glykemiskt index) och åldrande påverkar båda tarmflorans sammansättning, vilket i sin tur påverkar inflammation i näthinnan genom ökad tarmpermeabilitet, cirkulation av patogenassocierade molekylära mönster och efterföljande immunaktivering. Kliniska metagenomiska studier på AMD-patienter ger ytterligare stöd för distinkta mikrobiella signaturer associerade med sjukdomstillståndet, och genetiska riskfaktorer (CFH, ARMS2) verkar interagera med dysbios i tarmfloran och påverka utvecklingen av AMD.

Viktiga slutsatser

GF-möss uppvisar förändrad genuttryck i korioretinala vävnader (660 DEGs jämfört med SPF-möss), inklusive förändringar i CXCR3, TIE1, TNF och CFH – gener kopplade till angiogenes och inflammation.
GF-möss utvecklar mindre CNV-lesioner och minskad mikroglial infiltration efter laserinducerad CNV jämfört med konventionella (SPF) möss.
En fettrik kost (HFD) ökar CNV och tarmdysbios (ökning av Firmicutes/Clostridia), höjer tarmpermeabiliteten och nivåerna av proinflammatoriska cytokiner (IL-1β, IL-6, TNF-α, IL-17A, IFN-γ); avföringstransplantation från möss med normal kost hämmade den HFD-inducerade CNV.
Kost med hög glykemi inducerar AMD-liknande fenotyper (subretinala avlagringar, RPE-atrofi, lipofuscinansamling) kopplade till en ökning av Clostridia; kost med låg glykemi har en skyddande effekt och ökar förekomsten av Bacteroidales.
Överföring av fekal mikrobiota från äldre donatormöss påskyndar näthinneinflammation hos unga möss; mikrobiota från unga donatorer reverserar åldersrelaterade näthinneskador hos gamla möss.
Människor med AMD uppvisar distinkta tarmmikrobiella signaturer (t.ex. ökad förekomst av Prevotella, Holdemanella, Desulfovibrio, Negativicutes) och genetiska riskalleler (CFH, ARMS2) korrelerar med minskad tarmmikrobiell mångfald.