Forskning visar ett samband mellan tarmfloran och Parkinsons sjukdom, men det är fortfarande oklart exakt hur sambandet ser ut. En finsk studie från 2021 fann högre nivåer av bakteriesläktet Desulfovibrio hos personer med Parkinsons sjukdom jämfört med friska kontrollpersoner. Studien visade också ett samband mellan mängden Desulfovibrio och sjukdomens svårighetsgrad, men den bevisade inte att bakterien orsakar Parkinsons sjukdom. En möjlig mekanism som forskare undersöker är hur ämnen som produceras av vissa tarmbakterier kan påverka proteinet α-synuklein, som har en central roll vid Parkinsons sjukdom. Forskningen om tarm–hjärna-axeln och Parkinsons sjukdom är fortfarande under utveckling. Resultaten är intressanta, men kan ännu inte användas för att förebygga eller diagnostisera Parkinsons sjukdom genom ett tarmfloratest.
Kan tarmfloran vara kopplad till Parkinsons sjukdom?
Ja, allt fler studier undersöker sambandet mellan tarmfloran och Parkinsons sjukdom.
Personer med Parkinsons sjukdom kan ha förändringar i tarmflorans sammansättning jämfört med personer utan sjukdomen. Förändringarna har bland annat kopplats till inflammation, ämnesomsättning och kommunikationen mellan tarmen och hjärnan.
Det är däremot fortfarande oklart om förändringar i tarmfloran bidrar till utvecklingen av Parkinsons sjukdom, om sjukdomen i sig påverkar tarmfloran eller om båda påverkas av andra faktorer.
Det är en viktig skillnad när man tolkar forskningen.
Vad är Parkinsons sjukdom?
Parkinsons sjukdom är en progressiv neurologisk sjukdom som framför allt påverkar rörelseförmågan. Vanliga motoriska symtom är bland annat skakningar, långsammare rörelser och muskelstelhet.
Sjukdomen är kopplad till förändringar i hjärnans nervceller och framför allt till förlust av dopaminproducerande nervceller.
Ett protein som står i centrum för mycket av forskningen är α-synuklein. Vid Parkinsons sjukdom kan felveckat α-synuklein ansamlas och bilda så kallade Lewy-kroppar i nervceller.
Vad är Desulfovibrio?
Desulfovibrio är ett bakteriesläkte som finns naturligt i mag-tarmkanalen. Bakterier inom detta släkte tillhör gruppen sulfatreducerande bakterier och kan bland annat bilda vätesulfid.
Desulfovibrio är i sig inte en bakterie som automatiskt innebär att något är fel. Tarmfloran består av många olika mikroorganismer, och deras betydelse beror bland annat på mängden, miljön och samspelet med andra mikroorganismer och kroppen.
Intresset för Desulfovibrio har ökat eftersom vissa studier har sett skillnader i förekomsten av dessa bakterier hos personer med Parkinsons sjukdom.
Vad visade den finska studien?
År 2021 publicerade finländska forskare en studie där de undersökte Desulfovibrio hos 20 personer med Parkinsons sjukdom och 20 friska kontrollpersoner.
Forskarna fann att:
- Desulfovibrio förekom hos samtliga personer med Parkinsons sjukdom i studien
- Bakterierna fanns i högre nivåer hos personer med Parkinsons sjukdom än hos kontrollpersonerna
- mängden Desulfovibrio var kopplad till sjukdomens svårighetsgrad
Forskarna föreslog också möjliga mekanismer genom vilka ämnen från bakterierna skulle kunna påverka ansamlingen av α-synuklein.
Det är dock viktigt att sätta resultaten i rätt sammanhang. Studien var relativt liten och visade ett samband, inte att Desulfovibrio orsakar Parkinsons sjukdom.
Hur skulle tarmbakterier kunna påverka α-synuklein?
En av de hypoteser som forskare undersöker handlar om tarm–hjärna-axeln.
Tarmen och hjärnan kommunicerar genom flera biologiska system, bland annat nervsystemet, immunförsvaret och olika signalmolekyler. Forskning har också visat att förändringar kopplade till Parkinsons sjukdom kan förekomma i mag-tarmkanalen.
En möjlig modell är att förändringar i tarmmiljön påverkar processer som kan bidra till ansamling eller förändring av α-synuklein. Forskarna undersöker bland annat om patologiskt α-synuklein kan spridas från tarmen mot hjärnan via nervbanor som vagusnerven.
Detta är fortfarande en forskningshypotes och inte en fastställd förklaring till hur Parkinsons sjukdom uppstår.
Vad spelar vätesulfid och LPS för roll?
Desulfovibrio kan producera bland annat vätesulfid (H₂S) och lipopolysackarid (LPS).
Den finska studien diskuterade möjligheten att ämnen som produceras av Desulfovibrio kan påverka α-synukleinets aggregering. Forskarna lyfte även fram magnetit, som vissa stammar kan bilda, som en möjlig del av mekanismen.
Det betyder inte att vätesulfid eller LPS i sig orsakar Parkinsons sjukdom. Det är exempel på biologiska mekanismer som forskare undersöker för att förstå hur tarmmiljön kan vara kopplad till sjukdomens utveckling.
Tarm–hjärna-axeln och Parkinsons sjukdom
Tarm–hjärna-axeln beskriver den dubbelriktade kommunikationen mellan mag-tarmkanalen och hjärnan.
Kommunikationen sker bland annat genom:
- nervsystemet
- immunförsvaret
- hormoner och andra signalmolekyler
- ämnen som produceras av tarmens mikroorganismer
Detta har gjort tarm–hjärna-axeln till ett viktigt forskningsområde inom neurologi.

Vid Parkinsons sjukdom är intresset särskilt stort eftersom mag-tarmsymtom, exempelvis förstoppning, kan förekomma långt innan typiska motoriska symtom uppstår. Det betyder dock inte att mag-tarmsymtom i sig är ett tecken på Parkinsons sjukdom.
Kan förändrad tarmflora orsaka Parkinsons sjukdom?
Det vet man inte.
Forskningen visar flera intressanta samband mellan tarmfloran och Parkinsons sjukdom, men det går ännu inte att säga att förändringar i tarmfloran är en direkt orsak till sjukdomen.
Det finns flera möjliga förklaringar:
- Förändringar i tarmfloran kan bidra till processer som påverkar sjukdomsutvecklingen.
- Parkinsons sjukdom kan påverka tarmens funktion och därmed tarmfloran.
- Både tarmfloran och sjukdomen kan påverkas av andra faktorer.
Nyare forskning fortsätter att undersöka dessa samband och vilka mikrobiella förändringar som kan vara mest relevanta.
Kan ett tarmfloratest upptäcka Parkinsons sjukdom?
Nej. Ett tarmfloratest kan inte diagnostisera Parkinsons sjukdom.
Även om forskning visar skillnader i tarmfloran hos personer med Parkinsons sjukdom, finns det ännu ingen etablerad tarmfloraanalys som kan användas för att diagnostisera sjukdomen.
Det är därför viktigt att skilja mellan forskningsresultat och klinisk diagnostik.
Ett test av tarmfloran kan ge information om mikroorganismerna i ett prov, men resultatet ska inte tolkas som ett test för Parkinsons sjukdom eller som ett sätt att förutsäga om en person kommer att utveckla sjukdomen.
Vad kan vi lära oss av forskningen?
Forskningen om tarmfloran och Parkinsons sjukdom visar hur nära mag-tarmkanalen och hjärnan kan vara kopplade.
Studien om Desulfovibrio är intressant eftersom den pekar på en möjlig koppling mellan en specifik bakteriegrupp, ämnen som bakterierna producerar och processer som involverar α-synuklein. Men en enskild studie räcker inte för att fastställa en orsakssamband.
Nyare forskning fortsätter att undersöka hur förändringar i tarmmikrobiomet kan hänga samman med Parkinsons sjukdom och om vissa mikrobiella mönster kan vara relevanta för framtida diagnostik eller behandling.
Slutsats
Sambandet mellan tarmfloran och Parkinsons sjukdom är ett växande forskningsområde. En finsk studie från 2021 fann högre nivåer av Desulfovibrio hos personer med Parkinsons sjukdom, men resultaten visar inte att bakterien orsakar sjukdomen.
Det mest intressanta är därför inte att peka ut en enskild bakterie som ”orsaken”, utan att förstå hur tarmflora, tarm–hjärna-axeln, immunförsvar och α-synuklein kan samverka.
Forskningen är lovande men fortfarande pågående. Ett tarmfloratest kan i dag inte diagnostisera Parkinsons sjukdom.

